När antaganden blir sanningar..

Puh, är underbart att gå till gymmet just nu!

Och i morse såg jag skylten jag kämpat för i över ett halvår.. =)

Äntligen! 

Är så sjukt "motiverande" när man försöker att kötta hårt, att höra nyheter och andra program på ljudvolym 20-50. Fy alltså.. Aldrig varit med om ett annat gym som har volym på tv-apparaterna. 

Men nu så, nu är det bara musik som gäller =) Skönt! 

Btw, jag blir alltid så konfunderad när folk frågar vad man tar ( mängden kg ) på vissa saker på gymmet och vill jämföra deras styrka.. 

Det blir liksom.. 

När, var, hur?

Allt är ju beroende på olika faktorer.. 

När jag bygger? När jag deffar? När jag äter vilken mängd kalorier? När jag tar hur många reps? Första stunden eller sista stunden på passet? 

När personen styrketränar och den tar ett x antal kg, gör den detta på rätt sätt, eller bara tar så stor mängd som möjligt och kör fel? Är personen en man eller kvinna? Vilken ålder? Vilken kroppsstorlek/form?

Liksom, när folk frågar.. Vad är det jag skall jämföra mig med? Känns som en diffus fråga med många svar.

Maten går bra också.. 

Älskar ju min kvällsmat.. Är till exempel den jag väntar på nu =P

Nom nom =)

Älskar mitt casein från Steel Nutrition! Jag är beroende av den nu=P

For real, jag äter ju 3 portioner casein varje dag, och jag trodde inte att någon någonsin skulle kunna konkurrera med Body Science, så jag var minst sagt skeptisk.. Men aa, denna vann Lätt kan jag säga!=)

Jag är helt fast i den nu =) Dem får aldrig ändra något på den=)

Dock köpte jag aldrig päronsplit-smaken, så nu måste jag snart beställa den med =)

En annan sak jag är konfunderad över är när antaganden blir sanningar.. 

När en person med en känsla sätter ett fritt taget antagande vilken blir dennes sanning.

Det ligger i människans natur att när den får känslan av att någon ogillar den, att då söka svar i prestationer och utseende? Att leta efter svaret på varför genom att granska sig själv och leta efter felet. 

Är det utseendet? Hudfärgen? Kroppsstorleken? Sminket? Stilen? Kläderna? Kroppsdelarna?

Eller är det prestationen? Inte bra nog? Gjort något fel? För mycket? För lite? På fel sätt?

Detta bygger inte på ondo, utan på okunskap, rädsla, osäkerhet, oförmågan att ifrågasätta etc. 

Vi människor, som redan sagt idag, letar alltid efter det enkla svaret, och vill ogärna tänka steget längre.. 

Exempelvis ställa frågan Varför? 

Det är lättare att se saker enkelriktat än att tänka i större omfång, i en helhet. 

Att söka efter en större bild helt enkelt.

Varje problematik, faktum, historier, sanningar, uppfattningar, händelser, bilder, materia, har MINST 2 sidor. Minst! Hur platt den än må vara/framstå som. 

Olika personer uppfattar saker olika. Ser olika. Hör olika. Tänker olika. Känner olika. 

Och om man bara hör en variant av en helhet, som inte täcker alla perspektiv av en händelse, så missar man därmed SANNINGEN. För att nå någon form av en sanning, så måste man utforska alla delar. 

Svårigheten i detta är när folk är personligt och känslomässigt involverade och inte bär förnuftet att åtminstone inombords ifrågasätta och ta reda på så många aspekter som möjligt själva.. 

Därför känns det helt befängt när folk skapar sanningar och för det vidare, när de är så långt ifrån en sanning som möjligt. Ett antagande är inte en sanning. 

När man har upplevt samma känsla/uppfattning som kanske man försöker skapa sig samma svar/förklaring,

det innebär inte att det är rätt svar/förklaring/sanning, inte heller  fel.. 

Dock är det inte byggt på fakta, utan självskapande antaganden, vilket jag tycker man skall vara försiktig med. Det är trots allt inte en konstaterad sanning, och det kan medföra många konsekvenser.

I vissa perioder blir man lätt tunnelseende..

"Sometimes people don't want to hear the truth, because they don't want their illusions destroyed" - Nietzsche

Fick se denna här om dagen:

.. Men den passar bra till min poäng i det hela.. 

Vad som ser ut eller verkar vara, behöver inte alls vara.. 

Dock, ligger detta som sagt i vår natur, och sålunda gör jag själv misstaget ibland. 

Dock bör man vara medveten om detta och försöka att utvecklas.. Vilket vi, förhoppningsvis, kommer att göra livet ut. De vi är idag  inte vilka vi var för exempelvis 10 år sedan, eller heller bär vi exakt samma känslor och åsikter, och inte heller om 10 år från idag som kommer vi att vara samma personer som i just denna skrivande stund.. 

Men detta är i alla fall min uppfattning, i tänkande stund. 

Jag säger inte att jag har rätt, eller fel.. 

Och den dagen jag Vet, den dagen har jag förmodligen nått nirvana.. ;)

Men tills dess, är detta bara Mina uppfattningar.