Jag tror jag fallit i depression..
För mycket stress och press..
Min kropp lägger av just nu, och allt som blivit kvar en kroppsmassa av ångest..
Även då lärarna sagt att jag kommer att få A i betyg, så protesterar min kropp..
Jag skulle haft ett prov idag, som jag kan och fördjupat mig i, ändå är det bara tårar och försök till lugna andetag.. Jag lyckades inte lugna ner mig själv, och ändå vet jag inte varför jag stressat upp mig..
Varför? De sa att oavsett hur jag skriver så kommer det inte att påverka betyget. Plus att jag faktiskt kan det här. Men icke. Jag har bara vankat fram och tillbaka i rädsla att inte prestera tillräckligt, att inte vara bra nog, att låta mig vara dålig nog..
Och tillslut.. nu och de senaste dagarna så lyckades jag låta min rädsla bli min verklighet.
Att forna minnen skall ha sådan effekt på ens självkänsla.. Kommer de någonsin kontrolleras?
Så även igår.. Det blev bara så ångestfyllt att jag fallerade..
Dock var det en snäll flicka i klassen som kom och hjälpte, som balsam för själen.. <3
Vad händer med min kropp? Varför är jag så stressad? Varför kan jag inte lugna ner mig själv?
Jag vet knappt vart jag skall ta vägen, kan inte fokusera mina tankar, jag är bara splittrad.
Jag tror att det som blev den slutliga faktorn till denna bristningsgräns var jobbet. Att ekonomin vilar i mina denna korta tid, i kombination med ökade krav och press i skolan, inte få tid med mina barn och därför vara en dålig mamma, samt att sömnen är ca 4,5 h per natt, max. Känner mig helt enkelt mindre levande, men jag får inte, jag skall bara rotera och prestera.
Jag känner bara att jag ...
Jag vet inte, jag är frustrerad för att jag låter mig påverkas av.. mig själv. Vill inte ens gå ut.
Kan inte ens sluta gråta i skrivande stund.
Känner en så enorm prestationsångest på alla fronter i livet att den förtär mig.
Svaga dagar.. Är dem över snart ?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar