Idag har varit en chill dag =)
Igår fick Nova somna i min famn, det var mysigt =)
Älskar min lilla kringla =)
Hon är ju så liten och behöver så mycket närhet, och det är jättejobbigt just nu..
Eftersom jag inte får lyfta henne, kan böja mig ner så bra eller ha henne sparkande på mig så blir det pappa som tar hand om henne mestadels.. Och på grund av det så har hon blivit jättepappig. Hon kryper efter, är där han är, och det är bara han som får trösta henne.
Hon har liksom tappat bort mig lite, eftersom jag inte kunnat ta hand om henne på samma sätt som innan,. Förut var det bara jag, nu är det bara pappa. Och hur mysigt det än är att se att hon är pappig, och förmodligen den underbara känslan för honom, så är det jättejobbigt för min del..
Jag känner mig utanför och som att jag fått en kroppsdel kapad. It's really heavy on my heart. Att inte kunna få bära min bebis, få vara hennes trygghet. Det har liksom bara gått en månad, men en månad är jättemycket, speciellt i den här åldern. Så det får mig ganska ledsen faktiskt.
3 veckor kvar..
Nåväl..
Och idag har bejb o jag gjort två varianter av Buckeye Balls!=)
En med peanut butter, och en med nutella=)
Samt att vi gjorde nougatbollar =)
Duktiga var vi =)
Sedan hade jag en moment idag när jag gick ner på någons låga nivå och gav igen lågt..
Det är intressant när vissa inte vet hur man för en diskussion och istället skall hoppa in med personliga påhopp.. En människa jag varit bekant med sedan långt tillbaka dessutom. Så då gav jag igen, på samma låga nivå. Inte det smartaste kanske, dock instinktivt.
Något jag måste förbättra. Dock sjukt irriterande när folk börjar känna sig intellektuellt nedslagna och istället kommer med en attack. Varpå jag vilar min tid, och när jag slutligen tröttnar så svarar jag med en attack.
Han var en fjant, så det påverkar inte mig egentligen, men mitt eget agerande gör.
Mmm.. personligen måste jag försöka bemästra just det jag återkommande gör.. Reagerar instinktivt och snabbt utan att tänka mig för, istället för att reagera intellektuellt. Det är en lära jag har att jobba på..
Folk gör fel, och jag agerar slutligen med att köra samma race själv.. Resultatet blir att nederlaget och koncentrationen blir på fel person, dvs Inte på Dem och inte på det Dem gjorde.
Mmm.. intressanta psykologiska vägar, genvägar och labyrinter på många sätt och vis..
Det tar tid att lära om en vana som är av naturens lagar.. Men samtidigt vill jag inte heller förgöra den, då den samtidigt är en viktig instinkt, bara omvandla den till något som gynnar en bättre.
Gör om, gör rätt..
Nåväl... Tur att det finns stjärnvandrare i denna värld också..
Förutom bejb så är det 2 st som jag har gömt på en säker plats i mitt hjärta..
Dadde och Maria! =)
(Vart fan är min bild jag haft på honom sedan jag var omyndig?? Whatta f.. borta=( )
Dadde, har varit min stjärna sedan.. vad var jag ? 15 år? 16 år? Småkär flicka var jag i denna snygging, och ännu är han kvar=) Genom ur o skur har han funnits där som en intellektuell rådgivare och vän. <3
Maria, vilken toksnygging hon är! Natural beauty!
Vad skulle jag göra utan henne i många sammanhang..
Önskar jag bodde närmre för personer som Maria växer Inte på träd kan jag säga.. <3
Alla bländande stunder i livet har sina små mörkerljus som gör att man kan börja se klarare igen.
Love them!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar