Träning på Delta Gym

Idag har jag kört ett pass på Delta Gym:

Coachen jag har är sjukt kunnig och lär mig otroligt mycket!

Känner att det hela är jätteinspirerande och motiverande. 

Varför har man aldrig tagit denna kontakt tidigare liksom? 

Men nu så.. Nu är det igång=)

Alltså, han är lika mycket min psykolog/läkare som min coach, eftersom jag som har ätstörningar alltid även kommer ha ett skevt huvud och tänk.. Och eftersom man inte ligger på extremt viktunderskott eller viktöverskott så får man ingen hjälp av vården.. så är det. 

Men han är precis vad jag behöver, och mer än så! 

Han verkligen vänder upp och ner på min värld, och det är bra. 

En som jag kommer alltid att vara extrem på alla håll och kanter, men han för mig in i sundare banor.. På många håll o kanter även här=)

Jag tror att jag vill behålla hans hjälp i oändlighet=P

Och till träningen i sig, så har jag trott att jag tränat rätt okej, men nu visar han mig tips och tricks, och jag känner så mycket mer kontakt! 

Färre vikter, bättre teknik = Massor av kontakt med musklerna=)

Jag är sjukt nöjd med val av coach, han är perfektion!

Känns underbart!=)

Och nu blir det strax iväg till jobbet igen. 

Jag kom hem igår med massa myggbett, tänkte inte mer på det, och gick och lade mig.

Och i morse såg halva min kropp ut som att jag legat i brännässlor. 

Efter att ha kollat vidare på detta, så har jag nu förstått att jag har insektsallergi. 

Jag visste sedan innan att jag inte tål getingar, och reagerar mer på mygg och sådant, men det här var löjligt.. Hela låren, rumpan, benen.. Ser helt sjukt ut. Så det fick bli helbyxor för att dölja det=P

Nåväl.. Blir det likadant ikväll under arbetspasset får får jag ta och besöka vårdcentralen.

Har aldrig reagerat så intensivt på mygg förut, så jag hoppas verkligen inte att jag råkar ut för en geting i år, för då är jag väl körd=P

Och på tal om körd. 

Igår vart min dotter 3 cm från att bli överkörd av en bil, vid övergångsstället av alla ställen, hör och häpna. Jag står där med fulla händer av paket från posten, och barnvagnen, samt min 4-åring vid min sida. En bilist, även kallad kärringjävel, som inte stannade utan tänkte att hon istället skulle gasa, samtidigt som min dotter tar några steg ut på gatan. Kärringjäveln gasade på ännu mer, väjde, och var bara några cm ifrån min dotter, som jag skrek efter, som tur var, för hon stannade. 

Och efter diverse mindre fina ord efter biljäveln, så damp jag ner i fulla tårar och vaggade min dotter i min famn. Helt sanslöst att jag hade kunnat mista henne, min flicka!

Min gumma var dock cool-lugn och sade "Det är ingen fara mamma, jag blev inte påkörd".. 

Medans jag grät hela vägen hem och längre än så.. =P 

Vi har strålande dagar, och vi har regniga dagar, 

men ett liv utan några dagar med dem, skulle aldrig finnas.

Mamma skulle komma strax efter. 

Älskar er till månen och tillbaka, om och om igen.

Alltid vid er sida! <3